 |
| Foto: BMW |
BMW 330e
Igår tog jag mig an en V60 med ganska klen personlighet, idag är det BMW som gäller - och här anar jag betydligt starkare karaktär.
Precis som tidigare är det en nattlig romans jag ska ha med denna pärla. I bilhallen möts jag direkt av trevliga säljare som har för avsikt att hjälpa mig hitta den perfekta bilen. Jag hade väldigt låga förväntningar på bemötandet baserat på flertalet bekanta som haft dåliga erfarenheter från BMW Örebro, och åkt till Eskilstuna istället där de fått bra bemötande. Därför blev jag extra förvånad när jag togs emot med sån omsorg. Kanske är det kritik som nått fram och tagits hänsyn till.
Detta fordon
Bilen jag blir tilldelad är en Estoril Blue Sport Line Sedan med Antracit tyginredning med det enda motoralternativet 330e som utvecklar 252 busiga hästar. Det är alltså ingen topputrustad variant, men har ändå de väsentliga egenskaperna vad gäller teknik och säkerhetsutrustning. Med en prislapp omkring femhundringen är det en ganska dyr sedan, men jag hade inte väntat mig något annat.
Upplevelsen
Exteriör
✮✮✮✮✩
✮✮✮✮✩
Har aldrig ägt, trånat efter eller tänkt på en BMW men vid en närmare titt på denna modell får jag ändå en förståelse för de fantaster som existerar kring detta märke. Den är oerhört smäcker och skapar ett "habegär" även hos mig med sin lyxiga kaross. Inför denna provkörning drog flera kollegor samma dammiga vits; "Vad är skillnaden på en BMW och en snigel? – i BMW'n är slemmet på insidan.". Kanske har jag delat denna förutfattade mening kring varumärket innan jag ens övervägt det? Nja, hoppas inte.
En sedan stod inte på önskelistan för en ny bil, men eftersom BMW i skrivande stund inte erbjuder någon plugin-hybrid i Touring-utförande är det enda alternativet för mig, eftersom 7- & X-serien är både för dyra och stora. Säljaren hintade om att en Touring eller 5-serien skulle komma under 2017, så jag antar att den dyker upp här i bloggen på sikt. Efter att ha tittat på V60'n så var förväntningarna inte så höga på lastutrymmet i BMW'n särskilt höga – men faktum är att jag tror storleken inte skiljer särskilt mycket trots att detta är en sedan. Känslan jag fick var att det till och med var större i den här bilen, högst positivt.
En sedan stod inte på önskelistan för en ny bil, men eftersom BMW i skrivande stund inte erbjuder någon plugin-hybrid i Touring-utförande är det enda alternativet för mig, eftersom 7- & X-serien är både för dyra och stora. Säljaren hintade om att en Touring eller 5-serien skulle komma under 2017, så jag antar att den dyker upp här i bloggen på sikt. Efter att ha tittat på V60'n så var förväntningarna inte så höga på lastutrymmet i BMW'n särskilt höga – men faktum är att jag tror storleken inte skiljer särskilt mycket trots att detta är en sedan. Känslan jag fick var att det till och med var större i den här bilen, högst positivt.
Interiör
✮✮✮✮✩
✮✮✮✮✩
Inne i kupén sitter man mycket bra, härliga stolar trots en icke topputrustad bil. Mörk textil i säten, väggar och tak omsluter en i en lugn atmosfär om än något tråkig klädsel, när utsidan hintar om något annat. Inuti känns det litegrann som en mix mellan gammalt och nytt. De gamla analoga mätartavlorna i orange hintar om bilens historia medan mitten av instrumentbrädan smyckas av en lagom stor display av nyare typ. Baksätet ser relativt rymligt ut för en mellanklass-sedan.
Första turen
✮✮✮✮✩
✮✮✮✮✩
Vid det här laget har jag förstått mig på laddhybriden och kan tyst och behagligt glida ut från parkeringen. Inte samma överraskning denna gång, men ändå högst behagligt - dessutom är den här bilen om möjligt ännu tystare än min första försökskanin. Det här är ingen "vanlig" svenssonbil, det märks direkt när jag smyger ut på riksvägen att den har mer körglädje att erbjuda.
Instrumentering
✮✮✩✩✩
Det första jag tänkte på när jag tryckte på start knappen var "Är det här något skämt eller?". Efter att jag veckan tidigare åkt i en BMW 535 XDrive -16 och sett de centrala digitala mätartavlorna, panoramakameran och Head Up Displayen trodde jag att jag skulle mötas av något liknande här. Men icke. Gamla orangea mätartavlor mitt framför näsan, och en något modernare skärm mitt på instrumentpanelen. Kanske har man valt denna approach för att införliva en retrokänsla hos föraren som för tankarna tillbaka till 90-talets busbil. Men ur mitt perspektiv så kändes det komplett galet att i en ny bil för dryga halvmiljonen inte kosta på sig lite mer. Att man dessutom måste blicka mot mitten av bilen för att se vad som är på gång med fordonet, musiken och alla annan information är bara icke-ergonomiskt. Den centrala skärmen är bra, inget ont om den - navigeringen flyter riktigt bra och gränssnittet är väl genomtänkt, men varför ska man behöva vrida huvudet mot mitten om man vill nyttja infotainment eller kameror. De orange tavlorna i synfältet känns dessutom ruskigt fula och förlegade, där de även valt att placera analoga indikatorer för filhållning och adaptiv farthållare, utskurna segment upplysta av 80- eller 90-tals-orange lampor.
Körupplevelsen
✮✮✮✮✮
Här finns det inte mycket att klaga på, kan bara utbrista i hyllningssånger. Den är pigg och rapp och går sömlöst över från el till bensin, och det illa kvickt. Dessutom är jag nog en förespråkare av bensin på en laddhybrid, dels för att den är något tystare än dieseln, men också för att jag ställer mig frågande till hur omständigheterna för en diesel är optimal i sammanhanget då den stannas, startas och stannas till och från under våra nordiska väderförhållanden. Men vad vet jag, jag är ingen ingenjör inom området.
Något, för mig, förvånande är att bilen stänger av elen så snart man passerar 80 km/h. Kanske är det så att de vill behålla det busiga i största möjliga mån, men jag anser nog att standardläget ska premiera el-driften. Naturligtvis går det att växla över till ett Eco-läge (minns inte dess namn) vilket tillåter hastigheter upp till 120 km/h på bara el, men man får inte riktigt samma motivation att vara ekonomisk i denna buse. Efter ett par kick-downs är det enkelt att konstatera att den här bilen är konstruerad just för körglädje - det finns verkligen inget att klaga på när det gäller acceleration, komfort eller hantering. Den är smidig i kurvor och riktigt snabb i sitt Power-läge, något som troligtvis ger ett stort avtryck i bränsleplånkan.
Laddning över natten
✮✮✮✮✩
Här avviker BMW'n knappt från Volvon, den laddar snabbt och det lyser stiligt blått kring laddkontakten. Den hade inte förbrukat lika mycket el som dess föregående testobjekt på vägen hem vid ungefär samma distans, men det beror troligtvis på att jag nyttjat dess fossila motor i något större utsträckning. En funktion som troligtvis fanns på Volvon också, uppskattade jag mycket - med en knapptryckning inifrån huset värmde bilen upp dess kupé så det var varmt och skönt att sätta sig i den, och rutorna var fria från is.
Familjen
✮✮✮✮✩
Till synen av denna BMW 330e åkte alla familjemedlemmars ögonbryn upp något högre än vanligt. Alla uppskattade både bilens yttre och inre, dessutom upplevde vi alla utrymmet som mer tilltaget, då inga fötter kilades fast mellan fram och baksäte. Den gav till och med några tårar från ett av mina barn som inte ville att den skulle återlämnas. Med den lilla packning vi hade så var det inga problem för bagageutrymmet att svälja den. Den största nackdelen för familjen är att vi inte kan dra med oss vår husvagn med bilen då den i Sverige inte kan utrustas med dragkrok.
Infotainment och teknik
✮✮✮✩✩
Som jag tidigare nämnt så är den centrala skärmen av bra kvalité och den presenterar innehållet på ett intuitivt sätt och är lätt att manövrera. Uppkoppling av blåtandsenheter går som en dans ljudet fullt acceptabelt trots dess standardutförande. Vill nog påstå att den inte riktigt spelade lika behagligt som jag upplevde det tidigare objektet. Sen hade jag av tidigare nämnda åsikter gärna haft information om nuvarande låt m.m. presenterad bland mätartavlorna och inte på en central skärm.
Det här är en bil som vid första kontakten inte uppmanar till ett lugnt körsätt, den fullkomligt skriker "Kör mig på det sätt jag är avsedd att köras" vilket är lite motsägelsefullt i förhållande till dess försäljningsargument som laddhybrid. Men efter några hundra mil i bagaget kanske man lugnar ner sig, eller inte :) Återföreningen med min gamla Audi var inte riktigt lika angenäm denna gång.
Fördelar
Instrumentering
✮✮✩✩✩
Det första jag tänkte på när jag tryckte på start knappen var "Är det här något skämt eller?". Efter att jag veckan tidigare åkt i en BMW 535 XDrive -16 och sett de centrala digitala mätartavlorna, panoramakameran och Head Up Displayen trodde jag att jag skulle mötas av något liknande här. Men icke. Gamla orangea mätartavlor mitt framför näsan, och en något modernare skärm mitt på instrumentpanelen. Kanske har man valt denna approach för att införliva en retrokänsla hos föraren som för tankarna tillbaka till 90-talets busbil. Men ur mitt perspektiv så kändes det komplett galet att i en ny bil för dryga halvmiljonen inte kosta på sig lite mer. Att man dessutom måste blicka mot mitten av bilen för att se vad som är på gång med fordonet, musiken och alla annan information är bara icke-ergonomiskt. Den centrala skärmen är bra, inget ont om den - navigeringen flyter riktigt bra och gränssnittet är väl genomtänkt, men varför ska man behöva vrida huvudet mot mitten om man vill nyttja infotainment eller kameror. De orange tavlorna i synfältet känns dessutom ruskigt fula och förlegade, där de även valt att placera analoga indikatorer för filhållning och adaptiv farthållare, utskurna segment upplysta av 80- eller 90-tals-orange lampor.
Körupplevelsen
✮✮✮✮✮
Här finns det inte mycket att klaga på, kan bara utbrista i hyllningssånger. Den är pigg och rapp och går sömlöst över från el till bensin, och det illa kvickt. Dessutom är jag nog en förespråkare av bensin på en laddhybrid, dels för att den är något tystare än dieseln, men också för att jag ställer mig frågande till hur omständigheterna för en diesel är optimal i sammanhanget då den stannas, startas och stannas till och från under våra nordiska väderförhållanden. Men vad vet jag, jag är ingen ingenjör inom området.
Något, för mig, förvånande är att bilen stänger av elen så snart man passerar 80 km/h. Kanske är det så att de vill behålla det busiga i största möjliga mån, men jag anser nog att standardläget ska premiera el-driften. Naturligtvis går det att växla över till ett Eco-läge (minns inte dess namn) vilket tillåter hastigheter upp till 120 km/h på bara el, men man får inte riktigt samma motivation att vara ekonomisk i denna buse. Efter ett par kick-downs är det enkelt att konstatera att den här bilen är konstruerad just för körglädje - det finns verkligen inget att klaga på när det gäller acceleration, komfort eller hantering. Den är smidig i kurvor och riktigt snabb i sitt Power-läge, något som troligtvis ger ett stort avtryck i bränsleplånkan.
Laddning över natten
✮✮✮✮✩
Här avviker BMW'n knappt från Volvon, den laddar snabbt och det lyser stiligt blått kring laddkontakten. Den hade inte förbrukat lika mycket el som dess föregående testobjekt på vägen hem vid ungefär samma distans, men det beror troligtvis på att jag nyttjat dess fossila motor i något större utsträckning. En funktion som troligtvis fanns på Volvon också, uppskattade jag mycket - med en knapptryckning inifrån huset värmde bilen upp dess kupé så det var varmt och skönt att sätta sig i den, och rutorna var fria från is.
Familjen
✮✮✮✮✩
Till synen av denna BMW 330e åkte alla familjemedlemmars ögonbryn upp något högre än vanligt. Alla uppskattade både bilens yttre och inre, dessutom upplevde vi alla utrymmet som mer tilltaget, då inga fötter kilades fast mellan fram och baksäte. Den gav till och med några tårar från ett av mina barn som inte ville att den skulle återlämnas. Med den lilla packning vi hade så var det inga problem för bagageutrymmet att svälja den. Den största nackdelen för familjen är att vi inte kan dra med oss vår husvagn med bilen då den i Sverige inte kan utrustas med dragkrok.
Infotainment och teknik
✮✮✮✩✩
Som jag tidigare nämnt så är den centrala skärmen av bra kvalité och den presenterar innehållet på ett intuitivt sätt och är lätt att manövrera. Uppkoppling av blåtandsenheter går som en dans ljudet fullt acceptabelt trots dess standardutförande. Vill nog påstå att den inte riktigt spelade lika behagligt som jag upplevde det tidigare objektet. Sen hade jag av tidigare nämnda åsikter gärna haft information om nuvarande låt m.m. presenterad bland mätartavlorna och inte på en central skärm.
Sammanfattning, för- & nackdelar
Fördelar
- Oerhört rolig bil att köra.
- Gott om plats för att vara en sedan hybrid.
- Känns ganska "manuell" – alltså att man är i kontakt med vägen.
- Snygg att se på.
- Med tanke på körglädjen, ganska prisvärd.
Nackdelar
- Dyr, om man ser till andra tillverkare.
- Tråkig instrumentering.
- Ingen möjlighet till dragkrok.
Samlat betyg till denna BMW 330e Plugin-hybrid
✮✮✮✮✩
Observera att min betygsättning är högst personlig och utgår från mina önskemål hos en bil av årets modell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar