BMW 330e

Foto: BMW

BMW 330e
Igår tog jag mig an en V60 med ganska klen personlighet, idag är det BMW som gäller - och här anar jag betydligt starkare karaktär.

Precis som tidigare är det en nattlig romans jag ska ha med denna pärla. I bilhallen möts jag direkt av trevliga säljare som har för avsikt att hjälpa mig hitta den perfekta bilen. Jag hade väldigt låga förväntningar på bemötandet baserat på flertalet bekanta som haft dåliga erfarenheter från BMW Örebro, och åkt till Eskilstuna istället där de fått bra bemötande. Därför blev jag extra förvånad när jag togs emot med sån omsorg. Kanske är det kritik som nått fram och tagits hänsyn till.

Detta fordon

Bilen jag blir tilldelad är en Estoril Blue Sport Line Sedan med Antracit tyginredning med det enda motoralternativet 330e som utvecklar 252 busiga hästar. Det är alltså ingen topputrustad variant, men har ändå de väsentliga egenskaperna vad gäller teknik och säkerhetsutrustning. Med en prislapp omkring femhundringen är det en ganska dyr sedan, men jag hade inte väntat mig något annat.

Upplevelsen

Exteriör
✮✮✮✮✩

Har aldrig ägt, trånat efter eller tänkt på en BMW men vid en närmare titt på denna modell får jag ändå en förståelse för de fantaster som existerar kring detta märke. Den är oerhört smäcker och skapar ett "habegär" även hos mig med sin lyxiga kaross. Inför denna provkörning drog flera kollegor samma dammiga vits; "Vad är skillnaden på en BMW och en snigel? – i BMW'n är slemmet på insidan.". Kanske har jag delat denna förutfattade mening kring varumärket innan jag ens övervägt det? Nja, hoppas inte.

En sedan stod inte på önskelistan för en ny bil, men eftersom BMW i skrivande stund inte erbjuder någon plugin-hybrid i Touring-utförande är det enda alternativet för mig, eftersom 7- & X-serien är både för dyra och stora. Säljaren hintade om att en Touring eller 5-serien skulle komma under 2017, så jag antar att den dyker upp här i bloggen på sikt. Efter att ha tittat på V60'n så var förväntningarna inte så höga på lastutrymmet i BMW'n särskilt höga – men faktum är att jag tror storleken inte skiljer särskilt mycket trots att detta är en sedan. Känslan jag fick var att det till och med var större i den här bilen, högst positivt.

Interiör
✮✮✮✮✩

Inne i kupén sitter man mycket bra, härliga stolar trots en icke topputrustad bil. Mörk textil i säten, väggar och tak omsluter en i en lugn atmosfär om än något tråkig klädsel, när utsidan hintar om något annat. Inuti känns det litegrann som en mix mellan gammalt och nytt. De gamla analoga mätartavlorna i orange hintar om bilens historia medan mitten av instrumentbrädan smyckas av en lagom stor display av nyare typ. Baksätet ser relativt rymligt ut för en mellanklass-sedan.

Första turen
✮✮✮✮✩

Vid det här laget har jag förstått mig på laddhybriden och kan tyst och behagligt glida ut från parkeringen. Inte samma överraskning denna gång, men ändå högst behagligt - dessutom är den här bilen om möjligt ännu tystare än min första försökskanin. Det här är ingen "vanlig" svenssonbil, det märks direkt när jag smyger ut på riksvägen att den har mer körglädje att erbjuda.

Instrumentering
✮✮✩✩✩
Det första jag tänkte på när jag tryckte på start knappen var "Är det här något skämt eller?". Efter att jag veckan tidigare åkt i en BMW 535 XDrive -16 och sett de centrala digitala mätartavlorna, panoramakameran och Head Up Displayen trodde jag att jag skulle mötas av något liknande här. Men icke. Gamla orangea mätartavlor mitt framför näsan, och en något modernare skärm mitt på instrumentpanelen. Kanske har man valt denna approach för att införliva en retrokänsla hos föraren som för tankarna tillbaka till 90-talets busbil. Men ur mitt perspektiv så kändes det komplett galet att i en ny bil för dryga halvmiljonen inte kosta på sig lite mer. Att man dessutom måste blicka mot mitten av bilen för att se vad som är på gång med fordonet, musiken och alla annan information är bara icke-ergonomiskt. Den centrala skärmen är bra, inget ont om den - navigeringen flyter riktigt bra och gränssnittet är väl genomtänkt, men varför ska man behöva vrida huvudet mot mitten om man vill nyttja infotainment eller kameror. De orange tavlorna i synfältet känns dessutom ruskigt fula och förlegade, där de även valt att placera analoga indikatorer för filhållning och adaptiv farthållare, utskurna segment upplysta av 80- eller 90-tals-orange lampor.

Körupplevelsen
✮✮✮✮✮
Här finns det inte mycket att klaga på, kan bara utbrista i hyllningssånger. Den är pigg och rapp och går sömlöst över från el till bensin, och det illa kvickt. Dessutom är jag nog en förespråkare av bensin på en laddhybrid, dels för att den är något tystare än dieseln, men också för att jag ställer mig frågande till hur omständigheterna för en diesel är optimal i sammanhanget då den stannas, startas och stannas till och från under våra nordiska väderförhållanden. Men vad vet jag, jag är ingen ingenjör inom området.

Något, för mig, förvånande är att bilen stänger av elen så snart man passerar 80 km/h. Kanske är det så att de vill behålla det busiga i största möjliga mån, men jag anser nog att standardläget ska premiera el-driften. Naturligtvis går det att växla över till ett Eco-läge (minns inte dess namn) vilket tillåter hastigheter upp till 120 km/h på bara el, men man får inte riktigt samma motivation att vara ekonomisk i denna buse. Efter ett par kick-downs är det enkelt att konstatera att den här bilen är konstruerad just för körglädje - det finns verkligen inget att klaga på när det gäller acceleration, komfort eller hantering. Den är smidig i kurvor och riktigt snabb i sitt Power-läge, något som troligtvis ger ett stort avtryck i bränsleplånkan.

Laddning över natten
✮✮✮✮✩
Här avviker BMW'n knappt från Volvon, den laddar snabbt och det lyser stiligt blått kring laddkontakten. Den hade inte förbrukat lika mycket el som dess föregående testobjekt på vägen hem vid ungefär samma distans, men det beror troligtvis på att jag nyttjat dess fossila motor i något större utsträckning. En funktion som troligtvis fanns på Volvon också, uppskattade jag mycket - med en knapptryckning inifrån huset värmde bilen upp dess kupé så det var varmt och skönt att sätta sig i den, och rutorna var fria från is.

Familjen
✮✮✮✮✩
Till synen av denna BMW 330e åkte alla familjemedlemmars ögonbryn upp något högre än vanligt. Alla uppskattade både bilens yttre och inre, dessutom upplevde vi alla utrymmet som mer tilltaget, då inga fötter kilades fast mellan fram och baksäte. Den gav till och med några tårar från ett av mina barn som inte ville att den skulle återlämnas. Med den lilla packning vi hade så var det inga problem för bagageutrymmet att svälja den. Den största nackdelen för familjen är att vi inte kan dra med oss vår husvagn med bilen då den i Sverige inte kan utrustas med dragkrok.

Infotainment och teknik
✮✮✮✩✩
Som jag tidigare nämnt så är den centrala skärmen av bra kvalité och den presenterar innehållet på ett intuitivt sätt och är lätt att manövrera. Uppkoppling av blåtandsenheter går som en dans ljudet fullt acceptabelt trots dess standardutförande. Vill nog påstå att den inte riktigt spelade lika behagligt som jag upplevde det tidigare objektet. Sen hade jag av tidigare nämnda åsikter gärna haft information om nuvarande låt m.m. presenterad bland mätartavlorna och inte på en central skärm.

Sammanfattning, för- & nackdelar

Det här är en bil som vid första kontakten inte uppmanar till ett lugnt körsätt, den fullkomligt skriker "Kör mig på det sätt jag är avsedd att köras" vilket är lite motsägelsefullt i förhållande till dess försäljningsargument som laddhybrid. Men efter några hundra mil i bagaget kanske man lugnar ner sig, eller inte :) Återföreningen med min gamla Audi var inte riktigt lika angenäm denna gång.

Fördelar

• Oerhört rolig bil att köra.
• Gott om plats för att vara en sedan hybrid.
• Känns ganska "manuell" – alltså att man är i kontakt med vägen.
• Snygg att se på.
• Med tanke på körglädjen, ganska prisvärd.

Nackdelar

• Dyr, om man ser till andra tillverkare.
• Tråkig instrumentering.
• Ingen möjlighet till dragkrok.

Samlat betyg till denna BMW 330e Plugin-hybrid

✮✮✮✮✩

Observera att min betygsättning är högst personlig och utgår från mina önskemål hos en bil av årets modell.

Volvo V60 D5 Plugin-hybrid

Idag sätter jag igång - först ut Volvo V60 D5 Plug-in.

Ja, Volvon får bli mitt första objekt för utvärdering. Efter att tidigare ha provat V90 och XC90 var mina förväntningar ganska höga på denna modell. Bemötandet på Tage Rejmes i Örebro var mycket bra och jag fick en seriös bild av de som arbetade där, även om jag tycker att det tog aningen lång tid innan någon faktiskt kom fram och frågade om jag ville ha hjälp.

Klockan 17.30 skulle jag hämta Volvon för att utvärdera den över natt. Det är fantastiskt trevligt att man utan något som helst krångel kan få låna ett fordon över natt så man kan prova den på den vägen man pendlar mellan arbete och hemort. Det ger en dessutom möjlighet att se huruvida hela familjen får plats, om det finns några störmoment eller annat som kan påverka beslutet av bil.

I detta, och kommande inlägg delar jag upp mina tankar i följande delar;

• Detta fordon
• Upplevelsen
• Här graderar jag min upplevelse i form av stjärnor ✮ 1-5.
• Sammanfattning, för- & nackdelar.

Detta fordon

Det här är en Solidvit Volvo V60, med den lilla motorn D5 tillsammans med laddhybrid-tekniken som totalt utvecklar 163+70 hk. Det är ingen topputrustad variant, men har de grundläggande säkerhetsfunktioner som jag kräver av en ny bil idag; Filassistans, döda-vinkeln-varnare, kollisionsvarnare, adaptiv farthållare m.m. En stark fördel med bilen jämfört med många andra laddhybrider är att den kan utrustas med dragkrok, vilket är ett plus för mig som på somrarna drar runt på en husvagn.

Upplevelsen

Exteriör
✮✮✮✩✩

Först tar jag mig en titt runtom bilen och kan konstatera att Volvo verkligen lyft sitt formspråk de senaste åren. Den ser slank och ganska snabb ut, om än inte alls lika exklusiv som storebror V90. Bakpartiet skvallrar om ett väldigt litet bagageutrymme, så jag tar en titt bakom luckan och brister ut i "herre jösses". Lastutrymmet är inte bara litet, det är pyttelitet! Den icke laddbara versionen av V60 har ett litet utrymme, men i denna har man tvingats höja golvet för att kunna få plats med batterierna, vilket lämnar plats för ett par barnskor och fyra servetter. Nja, så illa kanske det inte är - men det är ett av de minsta bagageutrymmen jag sett i en kombi, och känns genast som något som kan påverka mitt val.

Interiör
✮✮✩✩✩

Dags att kliva in och utvärdera den på riktigt på vägen hem. Kupén är mörk och helt i textil i denna modell och ger ett dämpat, lugnt intryck. Interiören har inte följt samma positiva utveckling som bilens yttre enl. min mening. Visst, det är stilrent och instrumenten sitter precis var man förväntar sig att de ska sitta, men det känns fortfarande lite trist och som just en Volvo.

Time for lift-off
✮✮✮✮✩

Ett tryck på startknappen så är man på väg, eller? Eftersom detta är mitt första möte med en laddhybrid undrar jag varför bilen inte startar när jag trycker på knappen upprepade gånger. Som tur är har jag en kollega med mig i passagerarsätet som flikar in "Jag tror den är igång". Jag fnissar lite generat och rullar sakta ut från parkeringen, helt ljudlöst. Backkameran ger en tydlig bild och guidande linjer att följa. Det är först i denna stund jag förstår storheten av laddhybriden - det är oerhört trevligt att susa fram helt ljudlöst och kunna konversera obehindrat utan störande motorljud eller högljudda fläktar. Det enda som hörs är däckens kontakt med marken.

Instrumentering
✮✮✮✮✩
Placeringen och planeringen av instrumenteringen i denna Volvo är mycket väl genomtänkt och allt är lättåtkomligt direkt från utrymmet där hastighetsmätare i vanliga fall är placerade, inga externa skärmar som kan stjäla fokus. Efter mötet med denna instrumentering infinner sig ett nytt kriterium vid köp av ny bil, digitala mätare och infotainment i centrum är något jag vill ha.

Körupplevelsen
✮✮✩✩✩
Att köra bilen är lugnt och trevligt och övergången mellan elmotorer och dieselmotorn passerar nästintill helt obemärkt och den skjutsar dessutom på rätt bra vid behov. Många strävar säkert efter just denna lugna och "högst normala" upplevelse av fordonet. Men för mig är det överraskande "icke-överraskande" att köra bilen. Den känns just som en Volvo, vilket jag personligen upplever som lite tråkigt. För den som tidigare haft en bil från denna tillverkare och uppskattar dess "normalhet" uppskattar med största sannolikhet denna bil också. För mig blir det dock lite "jaha, och nu då?"-känsla. En mycket positiv sak i bilens instrument är mätaren som visar när övergången till dieselmotorn sker, den skapar en tävlingsinstinkt att alltid försöka hålla sig på eldrift - vilket i sin tur minskar både utsläpp och bränslekostnad.

Laddning
✮✮✮✮✩
Väl hemma sätter jag bilen på laddning med den medföljande kabeln och kan konstatera att laddningen sker snabbare än jag förväntat mig trots att jag bara laddar med 8 ampere. Efter ca 25km färd hem hade jag ungefär 25% kvar av batteriet, vilket påvisar att 50km räckvidd är lite överdrivet för normal användning. Med detta kan jag konstatera att jag inte tar mig till och från arbetet på bara el eftersom jag inte kan ladda på jobbet.

Familjen
✮✮✩✩✩
Morgonen därpå är det dax att baxa in familjen och distribuera ut dem på sina platser i vardagen. Det första konstaterandet är att det är lite trångt i baksätet för mina barn på 6 resp. 7 år. Deras kängor får nätt och jämnt plats mellan sitt säte och framsätet. På förarsidan skrapar min sons skor mot framsätet medan passagerarsidan lämnar något mer plats då framsätet är något mer framskjutet. Fördelen med det lilla, men upphöjda bagageutrymmet är att man inte behöver böja sig för att plocka i och ur barnens väskor, men det är väl egentligen det enda positiva.

Infotainment och teknik
✮✮✮✮✩
Uppkopplingen av mobiltelefonen sker på absolut enklaste sätt och kontakter, sms och andra nödvändigheter synkroniseras snabbt med bilen. Samtalskvalitén är utmärkt och i stadsmiljö utan högt vägljud eller dieselmotor kan man till och med viska till den i andra ändan. Ljudkvalitén i standardljudsystemet är förvånansvärt bra, vilket Volvo ofta påvisat i tidigare bilar. Med Spotify i mobilen på kvalitetsnivån "Extrem (320kBit/s)" räcker det gott och väl för mig som ändå är ganska kräsen på ett bra ljud.

Sammanfattning, för- & nackdelar

En solid bil med få överraskningar, men absolut en bra bil. Den uppmanar till ett lugnt körsätt, sparar bränsle och har massor av säkerhetsutrustning. Var jag en person som bara var ute efter en bil som tog mig från A till B utan knussel, bagage eller för den delen personlighet så är det ett givet val. Däremot har jag lite större krav på personlighet hos en bil, så mitt val faller troligtvis inte på denna, speciellt inte till den prislappen. Faktum är att det var ganska behagligt att dagen där på sätta mig i min gamla trotjänare Audi A4 2.0 TFSI Quattro och åka iväg - den är trots allt ganska kul att köra.

Fördelar

• Mjuk och följsam, både på el och diesel.
• Bränslesnål.
• Ganska pigg.
• Smidig infotainment och instrumentering.
• Bra ljud i standardutförande av ljudanläggning.
• Dragkrok 950kg med B-kort och 1500kg med BE.
• Snabb och smidig laddning.

Nackdelar

• Intetsägande och klen personlighet.
• Litet bagageutrymme.
• Dyr i förhållande till dess personlighet.
• Trångt utrymme för passagerare i baksätet.
• Inte tillräckligt pigg för att vara rolig.
• Räckvidden på 50km är under optimala förhållanden, en mer verklig siffra är någonstans mellan 30-40km.

Samlat betyg till denna Volvo V60 D5 Plug-in Hybrid

✮✮✮✩✩

Observera att min betygsättning är högst personlig och utgår från mina önskemål hos en bil av årets modell.